prinsesssurr

Vet inte om jag sagt det förut men jag tycker Johan Glans är den roligaste människan alltså! Roligaste komikern i Sverige! Han är jävligt kass på att inte säga ja/nej i Parlamentet men han är grymt fyndig/helt klart bäst på att köra tips från coachen!

Detta klipp från Stockholm Live har jag sett tusen gånger men det är lika roligt ändå. Han knyter ihop alla sina skämt så jävla bra i slutet!

Älskar kroppsspråket och hans sätt att titta och vara också typ ”Vetebröd, på en torsdag” t.ex.

Ja! I förrgår (eller nån gång) satt jag och klickade vidare på tuben för att upptäcka mig själv sitta och glo på hur man sminkar sig till en sjöjungfru!

Tyckte det var mycket intressant just för tillfället. Hon som hade inlägget pratade inte bara om hur man skulle göra utan även om sminket, vilket nummer det hade+ namn, vad de kostade, vilket smink som var likadant men billigare. Hon talade också om vad alla penslar hette och vilka nummer de hade!

Man kunde också gå in på hennes hemsida för att få recentioner på smink typ MaxFactor Lash Stiletto. Vilket jag såklart gjorde, mycket givande *not*

Prinsessan Dianas döds ”utrop” på CNN och BBC (?) är också sådant som jag kan fastna vid (så ni inte tror att det enda jag lär mig är om smink och kändisar).

Visste ni att de trodde att hon endast brutit armen och hade några skrapsår från början?! De två andra i bilen hade dött lixom.. Från skrapsår till död på samma nyhets sändning! Men man vill ju hålla hoppet förstås.

Men suck, kan nån hitta den rätta låten (läs nedan, söker Miglo orignal) nuuu!

TYP såhär.. haha!

Men de andra låtarna nedan… hmm.. *letar*

Dessa låtar är så fina på någe vis, men finns det något original eller är det Miglo som är/gör originalet, alltså dessa????

Vet du får du gärna svara, skulle vara kul att höra låtarna med någon som sjunger sådär sjukt bra typ..

.. kan man ju göra en film av lego ..

Känner mig lite sådär allmänt instabil bara..

Vet inte riktigt vart mitt liv är på väg just nu och det känns lite halvdåligt. Inte för att jag brukar veta vart mitt liv är på väg men jag brukar ha ett mål och jag brukar jobba för det målet. För ett tag sedan var målet att plugga hårt/klart och förhoppningsvis hitta nån snubbe som är DEN jag vill ha. Skulle ju inte skada lixom.

Så träffade jag en till synes jättebra snubbe. Livet var på topp ett tag, speciellt under sommaren. Sen vettefan va som hände!

Nytt mål blev: Att plugga hårt och hitta en snubbe som inte kommer hugga mig i ryggen med en kniv. Vilket ÄR ett omöjligt uppdrag (för alla män är ju skit då man inte kan lita på dom). Så målen jag har i mitt liv är inte direkt uppnåbara (det ena). Varför jag känner att livet inte riktigt blev som det skulle, mitt mål är förstört, och är numer omöjligt att rätta till. Trots att jag inte dött än.

Jag har försökt radera just det målet och fokusera på det andra (studier) men det är rätt svårt att fokusera på det när skolan inte ens börjat än och jag sitter här helt jävla ensam och uttråkad i Örebro.

En ”hobby” jag haft under ledigheten är att fundera sönder det som hännt och trots att jag gör det blir jag inte mycket klarare. Verkligen inte klarare, snarare snurrar jag bara ihop tankar med känslor och är som en emotionell berg och dalbana.

Varför är det så viktigt att ha någon då!? Ja det kan ju tyckas jävligt trivialt men när man är nyligt dumpad och sårad finns stor risk att man känner sig smått desperat och samtidigt jävligt bitter, eller?! (trevlig kombo såklart). Helt seriöst tycker jag inte att det är någon större grej att vara ensam ett tag, snarare skönt och en mkt bra idé. Men att ha någon.. som Jocke.. ja ni fattar tankebanan?!

Jag har försökt intala mig att jag är bäst på egen hand, att jag trivs sjukt bra utan honom. Vilket jag troligen också är. Jag litar ändå inte på män just nu, så att haka upp med någon ny (vilket inte är en svårighet) är ju dömt att misslyckas. Men jag har ändå inte någon som helst lust att träffa någon heller. Än just Jocke då. Vilket många tycker är helt obegripligt, men man rår ju inte för det man känner.

Det blir alltid så för mig, efter uppbrott distanserar jag mig från typ allt och alla. När Stefan och jag gjorde slut slutade jag också höra av mig till väldigt många andra. Samma sak har hännt fler gånger varför min msn lista är kort som fan nu för tiden bl.a. mm. Bort med folk, jag vill vara själv lixom! Samtidigt som jag har kvar kontakten med mina X, när relationen ”svalnat” då. Men de är ju jättebra människor annars skulle jag ju inte blivit tillsammans med dem från första början. Så länge man klarar av att se den andre gå vidare och så länge man känner att det ger energi istf tar så är väl allt bara bra, eller?!

Jag tycker i alla fall det är bra för mig (är jag ego eller är det ömsesidigt, Gil och Stefan får gärna svara?) att ha mina x kvar i mitt liv. De ställer alltid upp när det skiter sig för mig, de lyssnar, peppar eller bara finns där och får en att skratta ibland, ger energi. Ibland tar dom den också men då behöver man ju inte höras på ett tag. De har gått vidare med sina liv, och jag med mitt och jag är glad för deras skull. Att det gått så bra för dem. Jaja..

Jag försöker SÅ mkt att inte höra av mig till Jocke men är otroligt svag i den här frågan. Utåt verkar jag alltid så jävla hård, min familj skulle säkert (?) intyga att jag är en stolt kvinna som verkligen inte låter mig köras över. Men faktum är att jag inte alls är så stolt som jag ger uttryck för. Innerst inne har jag lust att ta tillbaka honom.. igen. Men logiska tankar säger mig att det vore ett fett misstag. Man får bara en chans till och så är det. Det är det jag måste intala mig.. om, och om, och om igen.

Förmågan att släppa, gå vidare, se framåt. Är svag idag. Imorgon ska det bli bättre. Imorgon ska jag känna att det går superbra. Imorgon ska jag inte tänka på Jocke mer än en gång. Imorgon..

Den dagen jag litar på män igen, det blir en bra dag. Jag tror att jag kan lita på en man, men det måste vara rätt man. En sådan som jag bara litar på på en gång, och som litar på mig på en gång. En man som inte är svartsjuk men sjukt stabil. Det finns ju sånna och det är dom jag fungerar bäst med! Förstår inte varför jag skulle ut å prova något annat än det som jag vet fungerar…

Den mannen och jag ska leva i harmoni och framgång! Hahaha, fan va jag är löjlig. Men lite pepp har väl aldrig skadat!

*jag är bäst själv ett tag, jag trivs sjukt bra med mitt liv, man får bara en extra chans, jag förtjänar bättre än bäst, jag kommer kunna leva i harmoni, jag är perfekt som jag är och behöver inte ändra på mig*

Så, nu peppade jag mig själv lite till.. det behövs nu!

Fan va långt de här blev nu då.. jaja.

KRAM:)

Jag satt och funderade ett tag på att se Meet Joe Black på 3an men tycker trots den heta kärleks/sex scenen med Brad Pitt att den är rätt lång och deprimerande.

Därför bytte jag till 5an för att se  So you think you can dance istället. Mycket mer upplyftande. MEN självklart inte denna gång. Dance slutade med att jag satt å storböla ändå…

And this is why…

Helt otroligt vacker och jag ryser varje gång jag ser den.

Efter jag börjat storböla här hemma i soffan ser jag att hela juryn och halva publiken också sitter och bölar. En dans som denna talar sitt tydliga språk alltså, precis som Nigel sa. Vilket stoneface som helst måste ju förstå för det är så otroligt talande och rakt på sak ”språk” i denna dans och den är bara knäckande vackert sorglig.

Jag kom på att jag inte varit på Grönan någonting i sommar! Det är ju faktiskt lite tragiskt. Bor man i sthlm så måste man ju gå på Grönan, eller?!

Men för att kompensera det så har jag ju faktiskt gått på Allsång på Skansen där min älskling (Måns Z) spelade, samt en Konsert (Brittan). OBS! För första gången i mitt liv, båda händelserna var första gången för mig alltså. Så det känns helt ok att ha missat grönan totales!

Sen var jag ju på Universeum och Liseberg när jag var i Gbg också! Där brukar jag ju knappast vara varje år. Det kompenserar ju definitivt!

Dessutom åker jag ju inga karuseller..

Jag har slutat jobba nu. För mer än en vecka sedan rättare sagt. Och det är skönt, så skönt. Ingen skola och inget som helst ansvar att ta. Förutom disken möjligtvis.

Det enda som stör mig nu är att det är för lite att göra. För det finns ju alltid något man kan störa sig på.

Jag har åkt tillbaka till Örebro och här finns det verkligen nada att göra. I stockholm tar det 1,5 h till stan och här tar det lika lång tid att gå in, gå runt och gå hem igen. Men det är ändå rätt skönt att vara hemma hos mig själv och ha så nära till allt, och min kära cykel som tar mig Överallt. No more Roslagsbana och buss 626 HAHAHA!

Mina söta te koppar, min egen säng och min egen enorma tv (där så fort man ser en film får stå ut med att det som är på tv syns i bakgrunden) är inte att förglömma. I like it. Det är som att göra två flugor du vet..

Jo! en sak till som stör mig är förstås data problemen. Men utan problem är livet ganska innehållslöst. I guess. Om det finns en sak som verkligen pisses me off så är det datorer när dom strular. Så humöret går väl lite upp och sen rätt snabbt NER igen när jag tänker på det.

Sommaren är inte riktigt slut än men jag har ändå köpt en kofta. Alla höst kläder har ju kommit och då blir man ju genast lite handla-ihjäl-sig-sugen. Den som inte håller med mig är i stor förnekelse att sommaren snart är slut. Men det är en tunn kofta, vilket slätar över det faktumet litegrann.

Hatar att kliva upp, vill aldrig gå och lägga mig.

Dessa egenskaper gör att jag vänder på dygnet, vänder på det lite till, lite till och till sist kan jag finna mig själv sovandes till  kl 18:00 och sedan vara vaken till kl 10:00 morgonen efter… Och varför gå och lägga sig då?!

Jag kan verkligen hålla på sådär, mer än gärna, utan problem. Bara för det faktum att jag hatar att kliva upp, och ser jag ingen som helst mening med det heller så gör jag det inte såklart. Ligger kvar till två och känner mig utvilad och glad istället! Är sedan (självklart) vaken till mitt i natten och har inte alls någon lust att lägga mig (dels eftersom jag ”nyss” klev upp) och sitter därför uppe hela natten.

Jag är helt enkelt ett nattligt kreatur (direkt översatt från engelskans creature såklart).

On and on, som Agnes. Totally!