1. Jag jobbar på Neurologen (96:an) på USÖ. Natt, 85,7%. Fast jobb. Natt jobb passar mig som handen i handsken, vet inte om jag sa det förut. Tål att upprepas, HAND I HANDSKE. Mycket ledigt blir det och “im lovin’ it” lika mycket som jag fortfarande hatar Donkan vars hamburgare lägger sig som en degklump i magen.
2. Jag har inte börjat träna på långa vägar, trots att jag gått och tjatat om det hur länge som helst. Motivationen når ungefär till fotknölarna, men så fort jag känner att min mage dallrar på bussen höjs motivationen (!) dock bara upp till knäna vilket inte räcker till att ta mitt fläsk till någonstans hurtigt, än 
3. Pluggade två kurser i höstas “för att jag inte hade något bättre för mig” och när de var slut tänkte jag; freedom, freedom, freedom, freedooooom! Ja, precis som den där låten av självaste George Michael.
Jag hade fått jobb, fast jobb dessutom! Ångesten inför det nya jobbet bytte ut ångesten inför tentor och annan skit som jag sedan länge ledsnat på (3,5 år på universitet med lärare som diagnostiserats som omvårdnadsreoretiker räcker). JAG VAR KLAR MED PLUGGET… iaf för de närmaste åren. Men den känslan varade inte så länge.
Nya jobbet är perfekt (!) men Jonas, en gammal sjuksköterske-klasskompis, kom att introducera mig för Barnmorskeutbildningen i Skövde.
Så nu står jag här me ena foten i tältet och andra i klaveret. Ena foten i tryggt, bra, jobb och andra i (ja nu kanske jag inte kommer in men ändå) nytt plugg. PLUGG, IGEN?! Vet inte om jag pallar, men men. Den som lever får se.
4. Jobb i Norge tänkte jag mig ett tag, och med lite mer erfarenhet under .. öh, armarna?! så kan det mycket väl tänkas att jag ger mig av dit, och då mest för pengarnas skull. Jag behöver fortfarande omväxling typ hela tiden så om jag inte kommer in på Barnmorskeutbildningen och jobbar kvar på neurologen ett tag, varför inte dra till Norge då. Eventuellt Australien, när man ändå är på gång lixom.
5. Upptäckte när jag var i Hässelby Gård (mitt gamla bostadsområde dit päronen flyttat *surprise, surprise*) att de jag sålde min lägenhet till för bara 1,5 år sedan, inte bor där längre. Jag gick förbi en dag och ute på uteplatsen satt en gammal gubbe i någon slags solsto. Balle dörren var öppen men nej, inte såg jag det unga par jag sålt till minsann. Ingenstans inne i det lilla kyffe som en gång var mitt, var de. Undrar vart de tog vägen..
6. Jo just, jag har varit utomlands också. Italien (Bergamo typ) i Februari 2010 med lillebror och Andreas, för att hälsa på Lillasyster och hennes Marco. Sedan var jag i Madrid med Camilla för att utforska sjukvården i två veckor och i London var jag med Jonas i slutet på förra sommaren också. Utvärdering av resorna fås vid förfrågan. Jag har nämligen skrivit ner hur det var.
7. Cystan som jag opererade bort för mer än ett år sedan känns då inte av så långt ögat når.. om man nu kan säga så. Skönt i varje fall att vara kvitt mina nojjor som nog (helt säkert, absolut) var värre än själva känslan av cystan, som ju knappt fans.
8. Mina kära vänner från sjuksköterskeutbildnigen har flytt stan för de omistliga breddgraderna i Stockholm (nejdå, jag är inte bitter och ensam). Dit jag en gång trodde jag minsann skulle återvända så fort skolan slutat(!) men ikke har det begett sig, att jag begavit mig. När jag funderar på saken (dom där, jag här) så förstår jag egentligen inte varför jag sitter kvar här i lilla Örebro, samtidigt som jag förstår det. Jag kunde ju fallit för grupptrycket och därmed sluppit sitta här i min ensamhet. Men jag faller inte för grupptryck så ofta, och jag sitter ganska gärna i ensamhet. Jag tänker såhär, det är nära till sthlm, det är en billig lägenhet jag har (som jag gärna har kvar utifall det blir ytterligare studier), jag tjänar mer här och jag har fortfarande systeryster kvar i stan, och Jonas förstås, den blivande barnmorskan.
9. Jag som fortfarande är 25 får äldre och äldre syskonbarn. Undrar inte hur det fungerar utan accepterar bara faktum. Mirakel händer ju varje dag. Eira sa stumpilumpan till mig och klappade mig på benen två bestämda gånger innan hon hoppade av soffan och gick iväg, det tycker jag tyder på en fin-fin kontakt mellan henne och mig 
Freja grät hysteriskt tills jag petade henne på näsan och låssades sluka mitt finger, då skrattade hon lite, det tycker jag tyder på en fin-fin kontakt mellan henne och mig
10. Jag är singel och tycker nog att det är det tråkigaste som hänt mig, jag skulle hellre tugga på en gammal tjocksocka! Samtidigt som jag tycker att det är fantastiskt, faktiskt! Fördelarna av singel livet behöver inte förklaras eftersom de är så självklara, alla kommer ihåg dem (?) och alla som fortfarande är singel förtränger fördelarna då och då för att försöka hitta någon Desperat har jag inte blivit för jag tar inte vem som helst. Tjocksockan jag tuggar på smakar gott ibland men jag nöjer mig inte gärna med något halvdant. Bitter har jag inte heller blivit (kanske) trots att min senaste flirt inte ville ha mig, heller Jag inbillar mig saker som att den rätte kommer dyka upp när jag är redo för denne (uppenbarligen är jag redo redan vilket den rätte inte har kommit på än bara, så jag väntar).
Hej svej!
